Många har börjat i CUF
I går stod TV:n på i mitt rum i riksdagen medan jag jobbade. SVT24 sände FN-toppmötet i New York. Göran Persson presiderade med generalsekreteraren Kofi Annan vid sin sida. Den svenske statsministern lämnade ordet till den ene potentaten efter den andre och man kan bara hoppas att världsorganisationen får den nystart den så väl behöver.
På flyget hem till Jämtland började jag läsa Olle Svennings nya bok om “Göran Persson och hans värld”. Det är en intressant analys av statsministerns klassresa från en ganska fattig barndom i Vingåker till statsministerposten och “godset” Torp en bit därifrån. Här läser jag att Persson i sin ungdom inte bara var medlem i SSU utan också i CUF, Centerpartiets Ungdomsförbund. Det var faktiskt en nyhet för mig, men jag blir inte särskilt överraskad. CUF, tidigare SLU, har under decennier varit en bred folkrörelse på den svenska landsbygden, en rörelse där massor av organisationsmänniskor runt om i vårt land har fått skolning av olika slag.
Jag har träffat riksdagskollegor i nästan alla partier - som alla en gång har varit medlemmar i CUF, den gröna ungdomsrörelsen. Förmodligen finns det minst lika många tidigare centerpartister i andra partier än dagens 22 personer starka riksdagsgrupp med nu aktiva företrädare för Centerpartiet.
Förutsom statsministern finns det minst ett annat statsråd med CUF-bakgrund. Riksdagsledamöter med denna bakgrund är exempelvis kristdemokraternas vice ordförande Maria Larsson och Karin Svensson-Smith, som för en tid sedan bytte vänsterpartiet mot miljöpartiet.
Att CUF har varit en politisk plantskola för många står klart - och det är mycket positivt. Den gröna ungdomsrörelsen har haft - och har förhoppningsvis fortfarande - en stor betydelse för den svenska demokratin. Synd bara att inspirationen inte har räckt för att få fler att fortsätta sin partipolitiska aktivitet inom centerrörelsen.