Pär Nuders värld och verkligheten
Det snurrar på ordentligt i riksdagshuset just nu. Därför blir det inte så mycket tid för bloggande som jag skulle vilja.
Idag har finansminister Pär Nuder presenterat sin första budgetproposition. In i det sista var det oklart om miljöpartiet stod bakom förslaget, men mitt i natten gav man klartecken. Enligt miljöpartisterna säger man ja med hänvisning till att “de flesta” flyktingfamiljerna med barn ska få stanna. Någon mer allmän amnesti är det dock inte frågan om och vad det innebär i praktiken är det ingen som vet.
När finansministern presenterar sin valbudget så lever vi i den bästa av världar. Visst är Sverige ett bra land och visst finns det bra inslag även i budgeten, men så rosenskimrande som regeringen vill framställa situationen som är det inte.
Den stora utmaningen är att skapa nya jobb - och att det sker bäst i de mindre företagen verkar Nuder & co inte riktigt förstå. Vi kan aldrig acceptera att närmare 1,5 miljoner svenskar inte har något jobb att gå till. Men om detta faktum talar Pär Nuder väldigt tyst.
Själv reagerar jag mot att regeringen nu kraftigt vill skära ned anslagen till regional utveckling - och dessutom vägrar man att ta hem de medel som vi faktiskt har rätt till från EU. Detta går föga överraskande främst ut över företag och län i norr. Därför gjorde jag följande uttalande tillsammans med partiordföranden Maud Olofsson:
Regeringen avvecklar regionalpolitiken
– Regeringen verkar vara på väg att avveckla den regionala utvecklingspolitiken. Enligt den budgetproposition som Pär Nuder presenterar idag planerar man att minska anslaget till regional utveckling med en tredjedel, från 3,5 miljarder kronor till 2,2 miljarder kronor 2008. Detta är mycket allvarligt.
Det säger centerledaren Maud Olofsson och riksdagsledamoten Håkan Larsson (c) i en kommentar till regeringens budget.
– Uppenbarligen har regeringen Persson inga ambitioner att få del av EU:s strukturfonder under nästa programperiod, eftersom man motiverar den kraftiga neddragningen med att den nuvarande perioden avslutas 2006. Denna attityd är allvarlig, eftersom det är inskrivet i Sveriges anslutningsavtal med EU att de nordliga delarna av landet med långa avstånd, gles befolkning och kärvt klimat har rätt att få del av sammanhållningspolitiken, menar Håkan Larsson. Någon nationell kompensation för det bortfall man räknar med - trots att budgeten för nästa programperiod inte är fastställd - föreslås inte heller.
– Den negativa attityden till den glesbebyggda norra delen av landet framgår också av att regeringen avstår från att ta hem de medel som Sverige har rätt till från EU även under innevarande programperiod, fortsätter Maud Olofsson. Genom att använda en felaktig, alltför låg, växelkurs mellan krona och euro låter man mer än en miljard kronor från EU frysa inne, medel som Sverige har tilldelats och har rätt till.
– Regeringen har fastställt kursen till 8,60 vid en omräkning av euro till de svenska programmen när kursen i verkligheten ligger över 9,30. Även om man räknar med en så låg kurs som 9,15 har Sverige rätt till ytterligare över 1,2 miljarder kronor, men dessa medel vill regeringen skänka till EU. Jag tycker att de ungefär 25 miljarder kronor som Sverige varje år betalar till Bryssel som medlemsavgift räcker, säger Håkan Larsson. Det är upprörande att finansminister Nuder satsar nästan nio miljarder kronor direkt ur statskassan till ett ”jobbpaket”, men samtidigt struntar i att ta hem medel i miljardklassen vi faktiskt har rätt till från EU.
– Det är företagen och länen i norr som drabbas av regeringens bristande intresse för regional utveckling. Sverige behöver en politik med hjärta för hela landet, avslutar Maud Olofsson.