Varje land ska ha rätt att producera mat för den egna befolkningen
Inom Världshandelsorganisationen, WTO, diskuteras för närvarande hur handeln med mat ska kunna bli friare. Det är ju närmast kriminellt att rika länder, främst USA och EU, med skattemedel dumpar sina matöverskott i fattiga länder. Resultatet blir att de lokala bönderna inte kan konkurrera, utan slås ut och tvingas in till städerna - där de ofta hamnar i slummen.
Att exportsubventionerna bör avskaffas borde mot den här bakgrunden vara självklart. Men den som tror att handel med mat bör ske efter samma principer som handel med spik eller andra industrivaror är fel ute. Ska fattigdom och svält kunna bekämpas framgångsrikt måste varje land, eller grupp av länder, ha rätt och plikt att producera baslivsmedel för den egna befolkningen. Annars kan familjejordbruket snart slås ut, i Europa likaväl som i de fattiga länderna i tredje världen. En total frihandel med mat skulle gynna industri- och plantagejordbruket i länder USA, Argentina, Brasilien och Australien. Men jordbruket är multifunktionellt och därför måste man ta hänsyn även till matkvalitet, miljö, sociala och kulturella förhållanden.
I Jämtland har Devinder Sharma från Indien och Helge Christie från Norge flera gånger deltagit i olika seminarier om WTO och världshandeln med mat. Dessa seminarier har gjort mig övertygad om att varje land måste ha rätt att skydda den egna produktionen av mat, men att däremot alla typer av exportsubventioner måste avvecklas.
Som en av få svenska parlamentariker har jag därför undertecknat det upprop för parlamentariker som ställer dessa krav till WTO. De flesta undertecknarna kommer annars från Indien, Pakistan, Mexico och Norge. Överhuvudtaget är det intressant att följa den norska WTO-debatten som är långt mer omfattande, och mer nyanserad, än den tystnad som råder på vår sida av Kölen.
Den nya norska regeringen har engagerat sig hårt och jordbruksministern Terje Riis-Johansen från Senterpartiet är redan inne i diskussionerna inför det kommande viktiga WTO-mötet i Hongkong. Jag tänker försöka öka mitt engagemang i handelsfrågorna, inte minst på jordbruksområdet, framöver. Den svenska tystnaden i de här frågorna måste brytas.