Hemsidan fru.nu och landstingsdirektören
I maj 2001 flammade en intensiv diskussion om hemsidan www.fru.nu, som startats av journalisten Ralph Rentzch, upp i länet. På hemsidan fanns - och finns för övrigt fortfarande - en mängd kvinnor, och några män, från den fattiga före detta sovjetrepubliken Uzbekistan som uppenbarligen ser giftermål med exempelvis en svensk som ett sätt att kunna förändra sin situation och kunna lämna den centralasiatiska diktaturen.
Det är naturligtvis inte brottsligt i sig att öppna en äktenskapsförmedling på nätet, men en hemsida med namnet fru.nu väckte föga överraskande en del mindre trevliga associationer. Rentzsch är en provokatör och snart gick också debattens vågor höga om risken för kvinnohandel och trafficing. I den första artikeln om hemsidan i ÖP (22/5 2001) står bland annat följande under rubriken “Känd jämte förmedlar kvinnor via Internetsida”:
Vill du ha en fru, NU?” är rubriken på den hemsida Rentzsch ansvarar för och som presenterar sig som en äktenskapsförmedling. “Uzbekistan är en av de fattigaste fd sovjetrepublikerna” och de aktuella kvinnorna satsar därför på en ny framtid i Sverige står det på öppningssidan.
Därefter följer bilder och presentationer av ett 60-tal uzbekiska kvinnor i åldrar mellan 17 upp till 35 år. Alla kvinnorna är numrerade och har själva fyllt i formulär om utbildning, familj, ålder och intressen med mera.
“Jag vet vad en man vill ha och är beredd att ge honom det!” står det under en av bilderna.
“Jag är en sexig kvinna som vet vad jag vill. Blir du min man får du all min uppmärksamhet” står det under bilden av en frånskild 30-årig tvåbarnsamamma.
Cynisk människohandel eller seriös kontaktförmedling?, frågade sig tidningen redan i ingressen till artikeln och konstaterade: Åsikterna går kraftigt isär om en ny och länsbaserad Internet-adress där svenska män erbjuds kontakter med kvinnor från Uzbekistan.
Efter detta var debatten igång med full kraft. Kvinnojouren i Östersund, Berit Andnor, som då var riksdagsledamot, och landstingsdirektören Ellen Hyttsten höjde sina röster och gick till angrepp mot fru.nu och därmed mannen bakom hemsidan. Mest uppseende väckte Hyttstens inlägg på landstingets hemsida. Själv deltog jag inte i debatten, men nog tyckte jag att det fanns skäl att diskutera det allvarliga problem som kvinnohandel från fattiga länder innebär.
Något år senare, under mitt första riksdagsår, blev jag sent en kväll uppringd av en av deltagarna på en middag som de socialdemokratiska riksdagsledamöterna från länet hade. Jag fick då veta att Rentzsch just hade stämt landstingsdirektören inför domstol för förtal och fick frågan om jag ville vara med och stötta henne, också med eventuella böter om hon fälldes. Eftersom jag ansåg, och anser, att även en landstingsdirektör har yttrandefrihet och rätt att delta i samhällsdebatten sa jag spontant ja. (Jag var alltså varken med på den omtalade middagen eller undertecknade något upprop, vilket har antytts i media.)
Redan morgonen därpå blev jag emellertid tveksam till aktionen när Radio Jämtland ringde och bad om en kommentar. Jag insåg att ställningstagandet var ogenomtänkt och att det var principiellt tveksamt att riksdagsledamöter på förhand ska ta ställning i en rättsprocess genom att bidra till eventuella böter. Detta borde jag ha klargjort redan då, men valde i stället dumt nog att skjuta frågan ifrån mig.
I tingsrätten friades Ellen Hyttsten, men i förra veckan fälldes hon i hovrätten. Om Högsta domstolen tar upp frågan, Hyttsten kommer att överklaga dit, är frågan ännu inte avgjord. Men genom hovrättsdomen har frågan åter blivit aktuell och jag vill därför nu - bättre sent än aldrig - klargöra att jag ångrar mitt muntliga ja till att delta i den här aktionen. Jag vill alltså idka självkritik på den här punkten. Som lagstiftare bör inte riksdagsledamöter försöka påverka en enskild juridisk process utan i stället överväga vilka lagändringar som kan behövas.
Samtidigt vill jag emellertid understryka att det är viktigt att diskutera den omfattande kvinnohandel och vad som kan göras för att bekämpa denna förnedrande verkasamhet som pågår, inte minst i Europa. Det är utan tvekan ett av de största samhällsproblemen i världen för närvarande.
October 8th, 2009 at 3:23 pm
Hej.
Jag precis funderar på att öppna kontaktförmedling via internet.
Men anledningen är Inte människohandel, då det är en tolkningsfråga. Många tolkar detta helt fel.
Jag är ute efter att svenska tjejer bryr sig inte så mycket om killar, eller ställer för höga krav på de.
Så svenska män eller killar har totalt ingen chans att få en kvinna.
Gör jag då fel, genom att jag vill hjälpa de män och killar ?
I skrivande stund är jag inte färdigt med min hemsida, så att kontaktförmedling är inte klar, sedan så har jag inte råd att satsa egna pengar, vilket gör att allt kan misslyckas.
Jag läste din artikel, den var mkt bra.