En mycket lämplig företrädare för Sverige i Finland
Ibland blir man trött, ja nästan f-d. Det händer exempelvis när UD:s fackliga företrädare reflexmässigt protesterar mot alla som arbetat partipolitiskt och blir utsedda till att i diplomatins tjänst företräda Sverige i något annat land. Nu är det Anders Ljunggren som drabbas av banbullan. Enligt uppgift kommer han nämligen att utses till andreman, minister, vid Sveriges ambassad i Helsingfors.
Jag har svårt att tänka mig någon mer kompetent företrädare för Sverige i vårt östra grannland än Anders Ljunggren. Han har ett mycket omfattande nätverk inom såväl svenskt som finländskt samhällsliv, han är gift med en mycket duktig och framstående finlandssvenska och han är sedan flera år tillbaka generalsekreterare i Föreningen Norden. “Anders Ljunggren är en utomordentligt lämplig person för att företräda Sverige i Helsingfors”, som Barbro Hedvall mycket klokt skriver i dagens DN.
Barbro Hedvall skriver vidare: “Skandalen - om den nu finns - är att han inte skickas till Finland som ambassadör utan som minister, det vill säga andre man.” Hennes slutsats är vidare: “Är det något UD nu behöver är det fler med friska ögon utifrån. Den fackliga ryggmärgsreaktionen mot Anders Ljunggren är därför sällsynt illa tajmad.”
Jag kan inte säga det bättre själv. Detta innebär självfallet inte att det finns skäl att se över hur rekryteringar och utmämningar sker inom UD och övrig statsförvaltning. Men det får aldrig bli så att de som har har engagerat sig partipolitiskt ska vara uteslutna från sådana poster.