Hemma efter allianskonventet
I går och idag har jag deltagit i Allians för Sveriges “konvent” i Norra Latin i Stockholm. Nu är jag emellertid hunnit hem till Rödön.
Stämningen vid konventet var mycket god och det mesta som sas var klokt. Själv deltog jag i två seminarier, dels om “Tillväxtregion Sverige”, dels om “Mer kunskap - en modern utbildningspolitik för Sverige”.
Som läsaren av denna block säkert vet tillhör jag inte Alliansens mest entusastiska anhängare. Jag tycker att det är viktigt att varje parti har en tydlig identitet och profil, men samtidigt är det viktigt att det finns ett realistiskt regeringsalternativ till dagens alltmer självgoda regering. För Centerpartiet är utmaningen att få in så mycket grön, decentralistisk politik som bara är möjligt i den politik som en Alliansregering kommer att föra. Det är inte bra när ett regeringsparti växer samman med staten - och det är Socialdemokraterna i full färd med att göra.
För ett parti i politikens centrum som Centerpartiet är det viktigt att inte för all framtid stänga dörren till samarbete vänsterut. Men i dag behöver Sverige ett maktskifte - och dessutom vore nyttigt för Göran Perssons parti att i opposition tänka över sin situation och förnya sig en del. Det inser också allt fler självtänkande socialdemokrater. I dagens utgåva av Dagens Industri skriver Ursula Berge, som betecknar sig själv som “icke trogen” socialdemokrat bland annat följande kloka ord:
“Jag börjar bli mer och mer övertygad om att en ny period i opposition är socialdemokratins sista chans att vakna ideologiskt. Regeringsmakten tar för mycket kraft och partiapparaten är för svag för att både idéutveckla och stödja regeringsmakten.
Inte för att svenska folket förtjänar en borgerlig regering, men för att socialdemokratin inte i längden överlever av att inte ha en enda ny vision på 30 år. Partier lever inte av att styra, utan av att leda. Det är ett ideologiskt ledarskap som flera generationer socialdemokrater inte ens har provat på.”