En tung och jobbig dag
Sitter på mitt nu utstädade arbetsrum i riksdagshuset. Det har varit en både tung och jobbig dag. I morgon ska jag lämna nycklarna både till arbetsrummet och riksdagslägenheten. Jag måste säga att jag fortfarande är mycket ledsen över att inte få fortsätta mitt arbete för Jämtlands län i riksdagen. Det finns så mycket jag skulle ha velat göra de kommande åren när jag nu är varm i kläderna.
Fortfarande ringer hela tiden människor som är ledsna och/eller arga över att jag inte har blivit omvald. De säger sig ha röstat på mig, men inte kryssat eftersom de har varit övertygade om att de inte behövde kryssa förstanamnet. De var ju nöjda med den lista partiet fastställt…
Reaktionen är ganska logisk. Det är ju lättare att förstå att man ska kryssa en kandidat längre ned på listan om man vill att han eller hon ska bli vald för de som står högre upp. Egentligen är det upprörande att Valmyndigheten inte har informerat bättre om detta. Partierna har också ett stort ansvar - och om jag insett hur utbrett missförståndet skulle jag självfallet själv också ha ansträngt mig mycket mer för att upplysa väljarna att de skulle kryssa mig om de ansåg att jag skulle få fortsätta mitt riksdagsarbete.
Efter de senaste dagarnas reaktioner tror jag att jag skulle fått fortsätta som riksdagsledamot om väljarna förstått hur systemet fungerar, att även förstanamnet måste kryssas om man vill se honom/henne vald. Men så var inte fallet den 17 september 2006 och jag måste självfallet acceptera utfallet av valet. Jag önskar Pelle Åsling all framgång i hans kommande arbete i riksdagen. Jämtlands län behöver en stark centerröst i parlamentet även framöver.
Personvalssystemet måste hursomhelst ses över. Ska dagens system fortsätta måste antingen informationen bli oerhört mycket bättre än denna gång eller det bli ett krav att alla ska kryssa en kandidat på listan. Kanske skulle vi ta steget fullt ut och införa ett verkligt personval efter förebild från Finland.