Sista (?) mötet med riksdagsgruppen
Idag har jag varit i riksdagshuset och deltagit i min förmodligen sista riksdagsgrupp som ledamot. (Fast säker ska man förstås inte vara, det är nytt val om fyra år, 2010…) Överallt i riksdagskorridorerna möter jag ledamöter från olika partier, tjänstemän i kanslier och utskott och alla säger att de kommer att sakna mig i riksdagsarbetet framöver. Det känns förstås.
Det var sorgligt att så definitivt inse att jag inte längre ingår i Centerpartiets riksdagsgrupp, särskilt som jag har fått så många bevis den senaste veckan för att mitt stöd är så oerhört mycket större än antalet kryss anger. Men nu är systemet sådant och informationen så dålig att en stor del av väljarkåren inte kryssar förstanamnet på valsedeln… Systemet med personvalsinslag måste ses över så snart som bara är möjligt.
Centerpartiets nya riksdagsgrupp har förstärkts från 22 till 29 ledamöter, vilket innebär att partiet numera är det tredje största partiet i parlamentet. Gruppen känns också starkare politiskt, vilket naturligtvis är bra så att inte riksdagen framstår som transportkompani för regeringen. Här finns riksdagens äldste, den 76-årige stressprofessorn Lennart Levi, som en gång (för 44 år sedan, 1962) författade centerpartiets - och riksdagens - första miljömotion. Här finns också riksdagens yngsta ledamot, 23-åriga Annie Johansson, som mycket väl kan bli denna mandatperiods “Gustav Fridolin”.
Jag är också mycket glad över att nya ledamoter som Stefan Tornberg från Norrbotten och Erik Eriksson från Värmland verkar vara inriktade att driva mina hjärtefrågor som differentierade arbetsgivaravgifter och återföring av vattenkraftsmedel. Jag hoppas förstås att min efterträdare från Jämtland Pelle Åsling också kommer att stå på barrikaderna för regional rättvisa. Kvar från förra mandatperioden finns ju dessutom Sven Bergström och Birgitta Sellén som säkerligen också kommer att slåss för regional rättvisa. Lägg till detta att Åke Sandström kommer in som ersättare för Maud Olofsson när hon blir statsråd så står det klart att centerpartiets Norrlandsrepresentation har stärkts - även om jag inte längre finns med i gänget.
Att de centergröna representanterna från norra Sverige har blivit fler är självfallet mycket välkommet, men jag personligen är fortfarande mycket ledsen för att jag själv inte får delta i riksdagsarbetet. Återstår att se om jag kan bidra till att stärka arbetet för att hela Sverige ska leva i någon annan funktion.