Republikens röst i kungariket

Sedan valet har jag funderat en hel del på Anna Lindh. Jag är nämligen helt övertygad om att atmosfären i Sverige skulle ha varit ganska annorlunda om Anna hade fått efterträda Göran Persson på den socialdemokratiska extrakongressen 2004 som tänkt var.

Idag påmindes jag åter om Anna Lindh, då Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja i Ekots lördagsintervju utan att tveka hävdade att om Anna Lindh hade varit socialdemokraternas partiordförande och statsminister så hade det socialdemokratiska regerandet fortsatt. Det är jag inte helt övertygad om, men jag tror däremot att det hade varit mycket lättare att finna breda uppgörelser. Blockpolitiken hade inte varit så cementerad som Göran Perssons arrogans och maktfullkomlighet under senare år har lett till att den är idag. Jag tror inte ett ögonblick att Anna Lindh, som Persson gjorde, exempelvis skulle ha hävdat att arbetslösheten inte är ett problem.

För mer än 25 år sedan samarbetade jag med Anna Lindh i Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL), hon som ordförande och jag som en av organisationens generalsekreterare. Jag lärde då känna Anna som en varm och oerhört kompetent person. Även om vi inte alltid delade samma uppfattningar så var det lätt att diskutera med henne och komma överens. Även efter SUL-tiden träffade jag Anna i olika sammanhang. År 2001, när jag var politisk chefredaktör på Östersunds-Posten, var jag exempelvis inbjuden till UD, då hon var utrikesminister, tillsammans med några andra redaktörer.

Mordet på Anna Lindh 2003 är tragiskt på många sätt, självfallet för hennes familj, vänner och parti - men också för Sverige som land. Hade hon fått efterträda Göran Persson 2004 hade den politiska situationen och atmosfären varit annorlunda idag, oberoende av valutgången.

This entry was posted on Saturday, September 30th, 2006 at 10:06 pm and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.