Räntehöjning igen
I går tjänstgjorde jag i riksbanksfullmäktige. Jag är centerersättare för nye partisekreteraren Anders Flanking.
Att vara ledamot i riksbanksfullmäktige är en intressant uppgift, även om fullmäktige numera mest har en kontrollerande funktion. Viktigaste uppgiften är att utse ledamöter i direktionen. I övrigt är Riksbanken som bekant numera oberoende av politiken.
Strax innan riksbanksfullmäktiges sammanträde hade direktionen, med riksbankschefen Stefan Ingves i spetsen, beslutat höja styrräntan med 25 punkter till 3 procent. Räntehöjningen var väntad. Det är fortfarande en förhållandevis låg räntenivå, men den är ändå dubbelt så hög som för ett år sedan. Nivån kan självfallet diskuteras, men det är alltså ingen diskussion som förs i riksbanksfullmäktige.
Däremot har de båda ekonomiprofessorerna Mishkin (från USA) och Giavazzi (från Italien), på finansutskottets uppdrag, i en utvärdering av penningpolitiken kommit fram till att Riksbanken har hållt en något för hög räntenivå till med inte minst för sysselsättningen. Inflationsmålet är satt till två procent med en toleransintervall på en procent uppåt och nedåt, men Riksbanken har i praktiken satt två procent som ett tak för inflationen.
Jag tror att det ligger en del i de båda professorernas kritik, men Riksbankens ledning verkar inte anse detta. Yngve Sunesson har i Hallands Nyheter en, som vanligt, intressant kommentar med anledning av fredagens räntehöjning.