Driv inte igenom storregioner från ovan
Om ungefär en månad ska den parlamentariska Ansvarskommittén överlämna sina slutsatser till statsrådet Mats Odell. Redan nu vet vi att kommittén, med landshövding Mats Svegfors i spetsen, kommer att föreslå att sex till nio storregioner bildas. Kommittén anser att en region helst bör mer än en miljon invånare, allra minst en halv miljon.
Jag delar Ansvarskommitténs uppfattning att makt bör decentraliseras från staten till regionerna, närmare medborgarna. Däremot har kommittén inte visat att storregioner skulle vara mer effektiva och innebära några fördelar som inte kan uppnås med dagens indelning. Region Halland har på ett övertygande sätt tvärtom visat att mindre regioner kan vara minst lika effektiva som storregioner. Och den kanske mest framgångsrika regionen i Norden är Åland med mindre än 27 000 invånare. Mycket tyder alltså på att Ansvarskommittén har hemfallit åt ett stordriftstänkande när det gäller regionstorlek som inte alls är självklart.
Idén om en region Norrland övertygar exempelvis inte alls. Avståndet blir gigantiska i en region som omfattar mer än halv landets yta. Och misstänksamheten minskar inte när företrädare för Umeåregionen (inklusive Örnsköldsvik) rusar ut och proklamerar att en region som omfattar de fyra nordliga länen - Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland - skulle vara “det enda rimliga alternativet”. Sanningen är att Umeågängets egenintresse som talar. De inbillar sig att Umeå ska få bli regionhuvudstad och att detta skulle stärka deras eget område. För Jämtlands län finns det all anledning att ifrågasätta kustens ambitioner. Skulle en region som styrs från den befolkningsstarkare kusten förstå inlandets speciella problem? Skulle en regionledning i Umeå inse att Jämtlands län förmodligen har större utvecklingsmöjligheter i ett närmare samarbete med Tröndelag än med Sundsvall, Umeå och Luleå? Jag betvivlar detta i högsta grad. Om inte Ansvarskommittén kan visa på några verkliga fördelar med storregioner - och det har man ännu inte gjort - är det min övertygelse att Jämtlands län bör bevaras som regional enhet och satsa på att stärka det mellanregionala samarbetet med alla omgivande län och fylken, främst med Västernorrland och Tröndelag.
Det som upprör mig mest är emellertid att Ansvarskommittén uppenbarligen tänker driva fram ett beslut om storregioner före 2010 års val. Då tänker man sig nämligen att val till de nya regionernas parlamentariska församlingar ska ske för att regionreformen ska träda i kraft från 2011. Det är demokratiskt stötande om en så drastisk regionreform genomförs utan att frågan har diskuterats i en valrörelse. Eftersom synen på regionernas storlek uppenbarligen delar partierna vore en folkomröstning det bästa sättet att förankra ett beslut i folkviljan. Jag vill gärna instämma med vad Norrbottens landshövding Per Ola Eriksson säger i NSD:
“Vi har i EU-sammanhang sett hur den politiska eliten trummat igenom beslut ovanför huvuden på medborgarna. Det är ett misstag som inte får upprepas när vi nu står inför den största förändringen i det svenska statsskicket på flera hundra år.”
Det är hög tid att vi på allvar börjar debattera regionfrågan. Ett så stort beslut måste förankras i folkviljan och inte avgöras av en liten politisk elit. Vi i Jämtland gör ett stort misstag om vi stillatigande åser hur Umeå och Sundsvall träter om varifrån en norrländsk storregion ska styras. Ett starkt och öppet Jämtland som samverkar med omvärlden är ett alternativ som måste lyftas fram innan andra bestämmer att vårt län ska bli en perifer del av ett stor-Norrland. Lär av Halland!