En högerman i Centerpartiet…
Som jag tidigare antytt har jag svårt att se på vilket sätt den nuvarande CUF-ordföranden, tillika riksdagsledamoten, Fredrick Federley företräder de gröna centeridéerna. Detta gör mig sorgsen. Mitt intryck är att Federley ibland tror sig företräda den nyliberala och högerinriktade tankesmedjan Timbro mer än Centerpartiet. För övrigt gör han själv ingen hemlighet av att han anser sig stå till höger, vilket han klartgjort många gånger. För honom är uppenbarligen “höger” ett positivt begrepp. Han senaste påfund är något som han kallar för “gourmethögern”. Federley verkar ha glömt att centerrörelsens uppgift i det politiska landskapet är att vara ett mittenalternativ till såväl högern som vänstern.
Numera står Fredrick Federley för en alltmer föråldrad nyliberal höger som inte ens en del ungmoderater längre vill kännas vid. I dagens Expressen uppmanar exempelvis den unge moderatriksdagsmannen Oskar Öholm, tills nyligen generalsekreterare i MUF, statsminister Reinfeldt att lära av brittiska tories och bli grönare. Det är en klok uppmaning. Öholm tror att den unga generationen har tröttnat på den nyliberalism som Federley med stöd av Timbro driver. Förhoppningsvis har han rätt. Nyliberalismen har inga hållbara framtidssvar på miljöfrågorna, överlevnadsfrågorna.
Själv är jag i hög grad ideologiskt präglad av mitt arbete inom centerrörelsen, inte minst inom den gröna ungdomsrörelsen CUF. Därför känns det ledsamt med en ledning för ungdomsförbundet som verkar ha förlorat kontakten med de gröna centerrötterna. Min förhoppning är att kontakten snarast återupprättas så att vi får ett tydligt grönt, ekohumanistiskt alternativ även i ungdomspolitiken.
När jag blev medlem i CUF på 1960-talet hette förbundsordföranden Gösta Andersson, en skogsbonde och folkrörelseman från Flerohopp utanför Nybro. Därefter har han under många år varit riksdagsledamot och suttit i partiets styrelse. Gösta tar i senaste numret av Studieförbundet Vuxenskolans tidning Impuls bladet från munnen och kritiserar dagens förbundsordförande Federley. Det känns bra att någon reagerar. Jag vill gärna instämma med Gösta när han avslutar sitt inlägg med att “Jag ser fram emot att CUF får en ny ordförande som är förankrad i verkligheten”.
Även på 2000-talet - kanske ännu mer än tidigare - behöver Sverige ett tydligt grönt mittenalternativ för alla unga som vill arbeta för ett grönt och företagsamt samhälle som är långsiktigt hållbart. CUF bör självfallet fylla den rollen!
February 13th, 2007 at 8:39 pm
Trist att du ser det så… jag och många andra tycker att Fredrick (och Maud i viss mån) är den enda som vågar stå upp för indvidens rätt och maktmissbruk. Om detta inte är centerpartiets ideologi så hoppas jag Federley snarast skapar ett eget parti så jag kan lägga min röst där istället för på Centerpartiet…
February 13th, 2007 at 9:32 pm
Jag är en ung, utlandsboende C-väljare som instämmer i Håkan Larssons bekymrade inställning till Federley. Då jag har funderat på att angagera mig politikt när jag återvänder till Sverige, givetvis för C, så läser jag några olika C-bloggar hänga med. Men jag måste erkänna att jag inte en endaste gång har hållt med Federly i någon sakfråga. (iaf sällan)
Federlys angagerande i och för Wild n´Fresh har fått mig att fundera på om jag verkligen kan befinna mig inom samma parti som honom. Jag vet inte riktigt varför han har blivit C-partist eller är det helt enkelt jag som har en felaktig bild av C-partiet?
Än så länge är han “endast” en enskild individ inom partiet men jag hoppas att han inte kommer få någon framträdande roll inom partiet inom en snar framtid då jag ser honom som en populistisk person som saknar viss verklighetsförankring. Det kanske har med hans unga ålder att göra. Man får hoppas att han blir klokare när han växer upp.
/Nisse (Som är yngre än Federley och som inte har något med miljörörelsen att göra.)
February 14th, 2007 at 3:02 am
Ang Wild and fresh så är jag bakom fredrick till 100 procent och det är defintivt inget poulistiskt med det. Fredrick har som motto “tuff, rak och ärlig” Facket har gått för långt och balanserar på en knivskarp egg när det kommer till att vara maktfullkomlig. Nisse tänk själv om du har en avbytare och du och ditt företag hamnar i samma situation som Apelgren? Vad skulle du då göra, om du ansåg att du hade rätt?
/Andreas
February 14th, 2007 at 4:35 pm
Säga vad man vill Om Federley, men han skapar i alla fall debatt, och verkar dessutom kunna engagera människor som aldrig tidigare har intresserat sig för Centerpartiets politik. Jag tror t.ex. att en stor del av valframgången i Stockholm var hans.
Problemet är när en CUF-ordförande uttalar sig så ofta att han glömmer bort vilka han företräder. De frågor som Federley sedan en tid driver är av karaktären platt skatt, skrotad LAS och förbud mot fackliga blockader. Jag är tveksam om det är den typen av frågor som engagerar CUF:s medlemmar mest.
Om inte CUF driver ungdomsfrågorna, vilka gör då det? Kanske Attack, Djurens rätt eller Torvalla kickers. Jag tror att det är hög tid att CUF skaffar nya medlemmar och inte bara tittar på genomslag i media.
February 15th, 2007 at 2:36 am
Viktor jag förstår vad du menar men jag håller inte med. Nyansera kan man alltid göra, men Fredrick har gjort mer gott än ont.
February 16th, 2007 at 12:25 am
Hej och hå. Håkan, det är lite tröttsamt med din evigt nedstämda ton och din längtan tillbaka till tiden då CUF:s ledning oftare sprang på Sovjets ambassad än engagerade sig för företagandet och vanligt folks rätt och frihet.
Jag förstår att du är glad att jag lämnar CUF Håkan. Det har du gjort klart så många gånger. Säkerligen kommer du trotsatt jag lämnar CUF förfaras över mitt riksdagsarbete. Men notera att jag definitivt inte är ensam och definitivt inte en enskild individ som fräser runt. Särskilt tydligt kändes det under kommundagarna där jag fick ett starkt stöd av vårt kommunfolk.
Vad gäller frågorna jag driver är det samma som CUF har stämmobeslut på och som vi drev i valrörelsen.
February 18th, 2007 at 3:44 pm
Positivt att det har kommit reaktioner på mitt inlägg. Vi behöver verkligen en öppen och bred diskussion om de politiska vägvalen inom centerrörelsen.
Tyvärr har vi inte idag någon bra arena för debatten. Jag skulle därför gärna se en centerpartistisk veckotidning av samma typ som folkpartiet (tidningen NU), kristdemokraterna (Kristdemokraten) och socialdemokraterna (Aktuellt i politiken) har. Vi behöver ett forum för både fri debatt och för reportage om vad som händer runt om i centerlandet, inte minst på det kommunala planet. Tidningen C kan inte fylla den rollen, eftersom denna medlemstidning endast kommer några gånger per år och dessutom i huvudsak tjänar som information från partiledning och RO till medlemmarna. De regionala veckotidningarna är bra, men kan inte tjäna rollen som arena för en gemensam centerdebatt.
Till Fredrick Federley vill jag säga att jag är imponerad av din förmåga att märkas i debatten och få ut dina idéer. Däremot har jag svårt att se hur du bygger vidare på centerrörelsens grundläggande idéer i ditt agerande. Var finns den gröna centergrunden i ditt politiska budskap? Min uppfattning är att arbetet för att ge alla delar av landet förutsättningar för utveckling (”stad och land”), den gröna miljösynen och grundtrygghet i ett generellt välfärdssamhälle är grundstenar i vår ideologi. Hur driver du dessa frågor i ditt arbete som förbundsordförande och riksdagsledamot, Fredrick? Drar du inga slutsatser av att du tydligen tilldelas pris av moderata ungdomsförbundet?
Jag har samma intryck som Victor när han befarar att Fredrick glömmer vilka han representerar. Argumentation för platt skatt, förakt för facket, fortsatt och kanske utbyggd kärnkraftsanvändning, skrotande av kronan för euron stämmer knappast med vad våra kärngrupper anser vara de viktigaste frågorna för Centerpartiet att driva.
Hursomhelst hoppas jag på en bra diskussion framöver. För att på ett offensivt och framgångsrikt sätt kunna möta framtiden är det viktigt att vi känner vår folkrörelses historia. På den punkten finns en hel del att göra, inte minst inför hundraårsminnet av Carl Berglunds upprop “Bröder, låtom oss enas!” om tre år, 2010.
Håkan