Regionerna måste byggas underifrån
Så har då Ansvarskommittén lämnat sitt slutbetänkande. Här finns kloka förslag om decentralisering av makt från staten till regionerna. Tyvärr hamnar detta i skymundan för det stordriftstänkande som präglar kommitténs förslag - nämligen att dagens 21 län ska ersättas av 6 - 9 storregioner med minst 500 000 invånare, helst mer än det dubbla.
Mats Svegfors & co har ännu inte kunnat visa att storregioner är mer effektiva än mindre regioner. Runt om i Europa finns tvärtom exempel på att såväl mindre regioner (Åland, Bornholm etc) som mindre länder (Island, Luxembourg etc) som är mycket framgångsrika. Sanningen är ju att identitet och samhörighet är en viktig grund för en positiv utveckling - och då fungerar det inte att försöka pressa fram storregioner från ovan. Om län ska slås samman måste kraven på detta vara väl förankrade och växa fram underifrån.
Jämtlands län ska självfallet utveckla ett ännu närmare samarbete med grannar i alla väderstreck. Jag är övertygad om att det ligger en stor potial i en fördjupad samverkan med såväl grannarna i öster, Västernorrlands län, som - framför allt - med grannarna i väster, Tröndelag. Men samverkan behöver inte betyda sammanslagning. Så här klokt formuleras frågan i Jämtlandscenterns länsprogram för 2007-2010, “Med hjärta för hela Jämtlands län”:
“Centerpartiet i Jämtlands län anser att länet bör vara en egen regional enhet även i framtiden. Vi motsätter oss att Jämtlands län från ovan inordnas i en storregion. En eventuell förändring av den regionala indelningen måste vara diskuterad och väl förankrad bland medborgarna. Vi kommer att arbeta för ett närmare samarbete mellan Jämtlands län och såväl våra svenska grannlän som med norska Tröndelag.”