Bort från tvåblockstänkandet?
Jag har aldrig känt mig bekväm med den svenska uppdelningen av partierna i två block. För närvarande är dessutom blockpolitiken hårdare än på mycket länge. Men det är ju definitivt inte så att alla goda förslag kommer från ett höger- eller vänsterblock. Som centerpartist, fast förankrad i politikens centrum, kan jag förstås se goda möjligheter för samverkan både med partierna som traditionellt ligger till höger och de som definieras som vänster. Det är sakpolitikens innehåll som är avgörande.
Därför är det intressant att en socialdemokrat, Anders Lönnberg, och en kristdemokrat, Stig Nyman, i Stockholms läns landsting i lördagens DN argumenterar för samarbete och samlingsstyre i deras parlament. Det ligger självfallet inte i väljarnas intresse att byta ledning vid varje val, då varje ny landstingsledning använder sin makt för att genomföra “återställare” av vad den föregående ledningen åstadkommit. En sådan “vindrutetorkarpolitik”, som Lönnberg uttryckte saken i P1, är inte särskilt konstruktiv. Det vore bättre om partierna försökte nå bred enighet över de konstruerade blockgränserna.
Jag hoppas att detta är en signal om att det åter är accepterat att diskutera andra samverkansformer än dagens blockuppdelning. Även på riksplanet. Kan vi kanske hoppas på att detta debattinlägg är ett första litet steg bort från dagens stela tvåblocksuppdelning?
Vi har för övrigt en hel del att lära av våra grannländer Norge och Finland på det här området. Även samarbetet mellan c, fp och s i Västra Götaland kan vara intressant att studera i sammanhanget.