Misslyckad svensk taktik att ligga lågt
Varför har regeringen inte krävt att Sverige, i likhet med Danmark och Storbritannien, får ett fördragsfäst undantag från kravet att införa euron?
Frågan ställs med all rätt av Yngve Sunesson i dagens huvudledare i Hallands Nyheter. Sveriges agerande att inte bara ligga lågt och acceptera allting har, föga överraskande, visat sig vara en fullständigt misslyckad taktik. Kritiken måste riktas lika hårt mot både Göran Perssons och Fredrik Reinfeldts regeringar. Självfallet borde Sverige använt förhandlingarna om fördraget till att motsätta sig den militära upprustningen (EU-länderna förbinder sig nu att “gradvis förbättra sin militära förmåga”), till att tydligare markera att alkoholen leder till sociala problem, till att försvara meddelarfriheten inom tryckfrihetlagstiftningen - och till att motsätta sig den massiva överföringen av makt från medlemsstaterna till unionen. Och i unionen är det de stora länderna, med Tyskland i spetsen, som ökar sin makt på de mindre medlemsstaternas bekostnad. För att ta några viktiga exempel.
Yngve Sunesson och Hallands Nyheter tar upp viktiga sakfrågor i “reformfördraget” och kräver att det förs ut till bred diskussion och underställs medborgarna i en folkomröstning. HN:s ledare är initierad, saklig och innehåller underbyggd kritik. Mer bedrövad blir jag när jag läser min gamla tidning ÖP:s kommentar. Där påstås att fördraget (som man fortfarande kallar “konstitution”) skulle innebära att EU-samarbetet blir smalare men vassare och att den innebär en demokratisering. Tyvärr har dessa fromma förhoppningar föga med verkligheten att göra. Med reformfördraget blir EU ännu bredare och lägger sig fler frågor.
Ännu mer bedrövad blir jag över att ÖP nu säger nej till folkomröstning med påståendet att det inte går att säga ja eller nej till fördraget. Det går det självfallet. Vill vi (medborgarna) att mer makt överförs från medlemsstaterna till Unionen, ja eller nej? I grunden handlar det om vi ska ha ett europeiskt samarbete som byggs underifrån eller ett elitistiskt samarbete ovanför medborgarnas huvuden.