Talande om uranbrytningens miljökonsekvenser
Jag hoppas att många reaktorromantiker såg kvällens Uppdrag granskning om uranbrytningens miljökonsekvenser. Reportaget från Australien och de urangruvor varifrån Sverige importerar en del av det uran som driver de svenska reaktorerna var synnerligen avslöjande. Radioaktiva läckage och cancerkluster runt gruvorna är konsekvenser som står lokalbefolkningen dyrt.
Visst kan man säga att det är dubbelmoral att fortsätta att använda kärnkraft i Sverige och samtidigt säga nej till uranbrytning i vårt land. Men det är ju i praktiken ett av många mycket starka skäl att påskynda kärnkraftsavvecklingen. Att med öppna ögon föröda bygder i fjällvärlden, i Västergötland eller Skåne genom att tillåta brytning av uran vore ett svek mot miljön framtida generationer. Maud Olofsson har självfallet helt rätt när hon i TV-programmet slog fast att det mest moraliska är att bygga ett energisystem på förnybar energi. Det är utmaningen för den regering där hon är ansvarig för energifrågorna - och för oss alla.
Jag är stolt över att Krokoms kommun i total politisk enighet säger nej till uranbrytning och överklagar alla provborrningar från de bolag som tror sig kunna göra förmögenheter på brytning av det radioaktiva material som finns i berggrunden. I Uppdrag granskning deltog såväl Maria (c) som hennes moderate kommunalrådskollega Göte Swen och socialdemokraten Mi Bringsaas. Alla var mycket tydliga om att uranet ska ligga kvar i berget. Kanadensiska Mawson och andra uranjägare bör respektera lokalbefolkningens entydiga uppfattning.
Den stora utmaningen vi bör samlas kring är att satsa resurserna på att utveckla energisnål miljöteknik och förnybara energikällor som sol, vind, bioenergi och vatten. Endast på så sätt kan vi bygga ett långsiktigt hållbart samhälle.