Maktkoncentrationen måste bekämpas
Den moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson hör utan tvekan till de mest intressanta parlamentarikerna på Helgeandsholmen. Jag känner henne från näringsutskottet under förra mandatperioden. Vi var naturligtvis både ense och oense i olika sakfrågor, men vad jag imponerades av var att Pålsson ofta kom med egna kloka synpunkter, även om de stred på den moderata partilinjen.
I dagens DN konstaterar Anne-Marie Pålsson att den svenska grundlagen och praktiken av denna i hög grad bygger på maktkoncentration i stället för maktdelning. Riksdagsledamöterna blir ofta ett transportkompani till partiledningarna, eftersom de i praktiken blir mer beroende av sitt parti än av de väljare som valt dem. De resurser som riksdagen ger till ledamöterna går dessutom till partiet och inte direkt till de som valts. Partiledningarna får därmed stor makt över de enskilda ledamöterna och de som envisas med att driva egna frågor utifrån vad de väljare som valt dem anser ses inte sällan som besvärliga. Inte minst när det gäller EU-frågan har detta varit tydligt.
Anne-Marie Pålsson föreslår att en författningsdomstol ska införas, att medborgarna ska kunna initiera och tvinga fram folkomröstningar och att det ekonomiska stödet som riksdagen ger till ledamöterna ska gå till ledamoten själv och inte till partierna. Vad gäller behovet av författningsdomstol är jag osäker, men att medborgarna ska kunna initera folkomröstningar och att riksdagens stöd till ledamöternas arbete ska gå direkt till de som väljs vore utan tvekan viktiga steg för att minska maktkoncentrationen och stärka demokratin.
Pålssons inlägg på DN debatt är ett viktigt bidrag för att få igång den viktiga diskussion vi borde ha inför det förslag som Grundlagsutredningen ska lägga före kommande årsskifte. Grundlagsdiskussioner kanske inte låter så spännande men är inte dessto mindre mycket viktiga. Det handlar om vi ska ha ett levande folkstyre eller inte.