Blockpolitiken sitter inte i generna
En stenhård låsning till två oförsonliga block som står emot varandra ligger inte i Sveriges intresse.
Den som skriver detta är den förre socialdemokratiske ministern Leif Pagrotsky i krönika i Göteborgs-Posten - och jag håller med. De svenska väljarna är inte delade på mitten av två politiska block med en hög mur emellan. Tvärtom finns det ofta goda skäl för breda överenskommelser i politikens centrum.
I sin krönika skriver Leif, som jag känner en del från riksdagen och riksbanksfullmäktige, att det ibland verkar “närmast evigt och självklart” att politiken i Sverige ska vara uppdelad i två block, ja det verkar nästan som om det är något vi svenskar har i generna…
Men så är det självfallet inte. Sanningarna kan svänga snabbt i politiken eller som Leif Pagrotsky skriver:
Det som är bundet av naturlagar på fredag kan vara mossigt på måndag.
Hursomhelst tror även jag att det är viktigt att inte stänga alla dörrar till samarbete mellan de demokratiska partierna. Skulle exempelvis olyckan vara framme och Sverigedemokraterna ta plats i riksdagen efter nästa val måste det finnas öppningar för ett brett samarbete, kanske en regeringsbildning, över blockgränsen. Det är viktigt att inte binda sig så hårt att ett samarbete i landets intresse inte är möjligt.
Som centerpartist tycker jag att dagens hårda blockpolitik är sorglig. Jag vet att Centerpartiet - och föregångaren Bondeförbundet - flera gånger under 1900-talet gjorde stora insatser för landet genom att göra breda överenskommelser utan att hindras av konstlade blockgränser. “Kohandeln” mellan bondeförbundet och socialdemokraterna 1933 var exempelvis en historisk händelse som stabiliserade den svenska demokratin i en tid då diktaturerna stärktes i omvärlden. Det måste vara möjligt att göra sådana uppgörelser även under 2000-talet när förutsättningarna föreligger. Visst kan det vara värdefullt med tydliga regeringsalternativ men låsningarna får aldrig bli så hårda att uppgörelser som ligger i landets intresse omöjliggörs. Jag hoppas att ledningen för mitt eget parti inser detta. Ett parti i politikens centrum ska kunna samverka åt olika håll när de sakpolitiska förutsättningarna finns. Allians för Sverige får inte cementeras så hårt att alla andra samarbetsmöjligheter i framtiden omöjliggörs.
“Det kanske låter djärvt, men vad det gäller är att pröva i rikspolitiken det som redan varit framgångsrikt i Västra Götalandsregionen”, skriver Leif Pagrotsky i slutet av sin GP-krönika. I dagsläget - när Pagrotskys eget parti är på väg att bygga ett block med miljöpartiet - är en sådan antydan politiskt ganska djärv. Västra Götalandsregionen styrs nämligen av en koalition av socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet.
Hursomhelst håller jag med om att hårda blocklåsningar inte ligger i landets intresse. Och ingen ska inbilla mig att blocktänkande finns inbäddat i svenskarna gener när breda samarbeten samtidigt är möjliga utan blockhinder i många länder runt om i Europa.
May 27th, 2008 at 10:45 pm
Du vill alltså att båda blocken går samman för att hålla sd utfrysta? Vilken sann demokrat!
May 27th, 2008 at 10:59 pm
Nu har du nog missuppfattat vad jag menar. Idag finns sju partier i Sveriges riksdag. Samarbetsmönstren behöver ju inte i alla lägen följa dagens hårda blockuppdelning.
Skulle sd få plats i riksdagen efter nästa val tror jag inte att något av dagens block vill bli beroende av dem för att få majoritet. I det läget är det viktigt att det finns öppningar för samarbete mellan olika partier på båda sidor av dagens blocklinje. Samarbetsmönstren kan ju skifta - som de gör i många kommuner och i många andra parlament runt om i Europa.
May 27th, 2008 at 11:42 pm
På vilket sätt skiljer sig det du beskriver från det jag skrev?
Det enda vänsterparti som skulle kunna ingå i alliansen är mp, men det är en strategi som har prövats och förkastats förut. Inget av de tre vänsterpartierna i riksdagen kan alltså tänkas ingå i alliansen. Då går vi till alliansen. Där har vi fp och ditt parti, c, som skulle kunna ingå i vänsterkartellen. För fp är nog detta steg längst, inte minst med den batongliberala ledning man har idag, varför det inte är troligt. C har samarbetat med s förr men har liberaliserats så mycket idag att det inte är ett alternativ.
Då är vi tillbaka på ruta ett, som betyder ett blocköverskridande samarbete för att hålla borta sd från allt inflytande, vilket är det du i praktiken föreslår ovan. Detta är något jag anser vara högst odemokratiskt eftersom ni riksdagspartister ignorerar sd:s väljare, vilket kommer att slå tillbaka på er själva genom att sd får ännu mer väljarstöd.
May 28th, 2008 at 9:42 am
Hej igen!
Idag har vi sju partier i riksdagen och en hård tvåblocksuppdelning. För närvarande är inte förutsättningarna för andra samarbetsmönster aktuella, men bör, enligt min mening, inte låsa fast sig i tvåblockspolitiken. Väljarnas utslag i valen har förstås stor betydelse för vilka konstellationer som är möjliga. Utgångspunken måste vara sakfrågorna och vad som är bäst för landet.
Jag är skeptisk till hård tvåblockpolitik oberoende av hur det går för sd. Det är sakpolitiken som bör avgöra vilka samarbetsmönster som är möjliga.