Ställ inte el mot etanol
Ekot försöker i ett inslag i dag på morgonen ställa elbilar mot etanoldrivna bilar utifrån en rapport som det statliga Globaliseringsrådet presenterar idag. Rådet vill ge en dubbel miljöpremie till de som köper en elbil än de som köper exempelvis en etanolbil.
Jag ser inga motsättningar i detta. Etanoldrivna bilar har redan en växande marknad, medan eldrivna bilar i praktiken fortfarande är på experimentstadiet. De elhybrider som säljs idag drivs fortfarande främst av andra bränslen. Det är alldeles utmärkt om Sverige blir elbilarnas pionjärland, som Globaliseringsrådet vill.
Hur miljövänlig etanolen är beror förstås på hur den produceras. Klart är att den sockerrörsetanol som främst används idag i Sverige är långt bättre ur klimatsynpunkt än bilar som körs på bensin och diesel. Och ännu bättre och tryggare blir det stora etanolbolaget SEKAB snart börjar leverera verifierat hållbar etanol. De som talar illa om etanolen i dagens pågående kampanj utgår oftast från amerikansk majsetanol som produceras på ett mer tveksamt sätt - men någon sådan säljs inte i Sverige.
Hur miljövänlig en elbil beror självfallet också på hur elen produceras. Bäst är självfallet om den laddas med el från förnybar energi, från sol, vind, vatten eller biobränslen. Sämre blir det direkt om elen produceras med fossila bränslen, olje och kol, eller kärnkraft som energikälla.
Jag hoppas att i framtiden kunna köra en elbil som laddas med grön energi från Jämtland. Det bör vara möjligt inom några år. Tills dess kör jag med gott samvete min lilla etanoldrivna C30-Volvo.
May 30th, 2008 at 10:39 pm
Varför skulle el’en vara sämre om den levereras från kärnkraft ?
Kärnkraft ligger väldigt bra till i livscykelanalyser, helt i paritet (eller bättre) än de kraftkällor du pratar dig varm för här.
Se tex ExternE (http://www.externe.info/results.html) som är den största sådana analysen som har gjorts.
så ta och skriv om det och skriv rätt.
/C
May 31st, 2008 at 7:21 am
Hej Christoffer!
Ja, vad är att skriva “rätt” egentligen?
För min del har jag följt kärnkraftsfrågan ända sedan jag vid centerstämman i Luleå 1973 hörde nobelpristagaren Hannes Alfvén tala om kärnkraftens risker och kan konstatera att dessa fortfarande existerar - alltifrån brytningen av uranet till slutförvaringen av det extremt giftiga avfallet. Lägg till detta risken för haverier, terrorattacker och kärnvapenspridning så kan inga “livscykelanalyser” i världen ändra på detta.