Djupt olustig atmosfär
Under de senaste dagarna har jag varit på resande fot, först i Helsingfors och de senaste dagarna på västkusten för att studera vattenbruk. Nu befinner jag mig på Arlanda i väntan på flyget hem till Republiken.
Jag har naturligtvis följt den upphetsade situationen kring FRA-lagen, även om jag inte har kunnat göra det så noga. Så här efteråt kan man konstatera att hanteringen av lagstiftningen har varit i det närmaste katastrofal. Först på plan var mannen bakom lagstiftningen, den socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström, som nu är motståndare till en åtminstone marginellt förbättrad lag än den han initierade. Är det några som gör skäl för beteckningen hycklare i det här fallet så är det Bodström och hans parti när de nu låtsas om att de aldrig har tyckt som de gjorde i regeringsställning. Visst kan man ändra sig - men då bör man också öppet och ärligt stå för det.
Vad jag främst reagerar emot i den nuvarande regeringens hantering av frågan är att det har gått så mycket prestige i att till varje pris driva igenom denna FRA-lag. Partipiskan har vinit hårt. Till slut lyckades man pressa igenom lagen genom att inträtta ytterligare några kontrollverktyg - trots att många av de ledamöter som i går kväll tryckte på ja-knappen egentligen var övertygade motståndare.
Jag har uppfattningen att en riksdagsgrupp naturligtvis noga ska diskutera viktiga frågor, särskilt de som är kontroversiella och där partiet är delat, för att om möjligt kunna enas om en gemensam ståndpunkt. Men det finns en gräns. När en ledamot inte kan stå för partiledningens och majoritetens ståndpunkt måste han eller hon kunna avvika och följa sitt eget samvete. Lojaliteten mot de egna väljarna och den egna övertygelsen måste få gå före lojaliteten mot partiledningen eller regeringen.
Inom centergruppen arbetade en del ledamöter in i det sista hårt mot lagen för att till sist nöja sig med vissa förbättringar av kontrollen över FRA:s verksamhet. Främst handlar det om Fredrick Federley, Annie Johansson och Sven Bergström. Jag vill inte kritisera dem, men däremot hoppas jag att centerledningen och övriga allianspartiers ledningar inser att de inte ska hantera folkvalda ledamöter av Sveriges riksdag på det sätt som skett.
Bloggvärlden har spelat en viktig roll i opinionsstormen. Det kan ses som en förstärkning av demokratin. När jag nu läser de aggressiva och illasinnade kommentarerna på Fredrick Federleys och Annie Johanssons bloggar måste jag dock säga att jag fylls av avsmak. Jag hoppas att även bloggarna mognar och blir mer nyanserade i sina omdömen. Den atmosfär de nu skapar är djupt olustig.
Klart är emellertid att vi lever i ett nytt mediasamhälle där fler kan göra sina röster hörda, vilket naturligtvis är bra. Nu gäller det inte minst för de politiska partierna att inse detta. Det handlar i förlängningen om det svenska folkstyret, om demokratin.
June 19th, 2008 at 10:55 pm
Den demokratiska centralismen i de borgerliga riksdagsgrupperna - beskriven i radions P1 idag på klassiskt kommunistiskt vis av folkpartiets gruppledare - leder till att en lag stiftas med stöd av endast en minoritet i riksdagen. De ledamöter som underkastar sig partipiskan är inte bara offer utan bär ansvar. Har således gjort sig förtjänta av klander. Inte minst som kryssvald är man ansvarig inför sina väljare. Den ofantliga svårigheten att lyda sitt samvete som riksdagsledamot som avslöjats de senaste dagarna är illavarslande. Alliansens partigrupper hade röstat mangrant för fullmaktslagen 1933 i Tyskland. Gråtit i talarstolen men underkastat sig. Socialdemokraterna bör förständigas att utlova FRA-lagens upphävande 2010. Den destruktiva alliansregeringen måste bort.
June 23rd, 2008 at 1:17 am
Det är lätt att göra en blockfråga av hela denna sak. Tyvärr så kan jag tycka att frågan faktiskt t.o.m. är för stor för att vara just det. En sak som däremot står fullständigt klar är att Centerpartiet har svikit sitt partiprogram, sitt öppenhetsmanifest och en hel del annat i denna fråga. Just nu så står vi centerpartister och utmålas som svikare mot både alla medborgare och friheten i vårt land.
Därför så har några av oss satt igång Centeruppropet för att kanske på något vis kunna blicka framåt istället.