Befogad varning för blockpolitik
Det verkar som om tvåblockspolitiken cementeras allt hårdare i Sverige. Efter allianssamarbetet har nu även socialdemokraterna under viss vånda enat sig med miljöpartiet och vänsterpartiet om ett gemensamt regeringsalternativ inför valet 2010. Det mesta tyder därför på att blockpolitiken hårdnar framöver.
Risken är stor att politiken i hög grad kommer att handla mer om att tala illa om det andra blocken än att föra ut det egna budskapet. Vi kan redan se tydliga tendenser i den riktningen.
Jag tror inte att en hård blockpolitik är bra för demokratin - och därmed inte heller för Sverige. Visst kan två tydliga regeringsalternativ vara en fördel för väljarna. De kan välja om de vill ha Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin som statsminister. Men mycket av nyanserna försvinner när partierna inom respektive block ska kompromissa fram en gemensam politik. Och den svenska väljarkåren är inte delad på mitten av någon hög mur, tvärtom återfinns en stor del av väljarkåren i politikens centrum. Dessutom är breda uppgörelser över partigränserna, som kan vara långsiktiga, ofta bra för landet.
Statsvetaren Olof Ruin tar upp problematiken med ett tvåblockssystem i ett inlägg på söndagens DN debatt. Han pekar på att det svenska flerpartisystemet förlorar i flexibilitet när blockpolitiken cementeras. Vidare varnar han för att om väljarna upplever att de endast har två alternativ att välja mellan så uppstår lätt ett missnöje bland dem som inte känner sig företräda av något block. Då kan lätt nya missnöjespartier skörda framgångar. Ruin pekar på att blockpolitiken kan spela Sverigedemokraterna i händerna och leda till att detta parti blir vågmästare i riksdagen.
Jag anser att Sverige mår bäst av ett flerpartisystem och är motståndare till en utveckling mot ett tvåpartisystem. Det finns många nyanser i politiken och detta bör också återspeglas i det politiska landskapet. Därför bör partierna kunna samverka i olika konstellationer, även över dagens blockgräns. För Sveriges bästa hoppas jag att det även i framtiden blir möjligt att åstadkomma breda uppgörelser i viktiga frågor. Ett parti i politikens centrum, som Centerpartiet, har naturligtvis ett stort ansvar för att detta ska vara möjligt även på 2000-talet.
December 22nd, 2008 at 2:29 am
Vad menar du med att sd är ett “missnöjesparti”? Bildades inte socialdemokraterna som ett “missnöjesparti”? Var inte moderaterna ett “missnöjesparti” för s-väljare i valet 2006? Vad menar du?
December 22nd, 2008 at 5:32 pm
Hej Tobias!
Det är naturligtvis inte fel att vara “missnöjd” med det man anser är fel. Vad jag hävdade i min kommentar var att om dagens sju riksdagsparti inordnar sig i två cementerade block utan nyanser mellan de ingående partierna så ökar utrymmet för nya partier som kan exploatera missnöjet. Det vore förstås livsluft för sd.
Jag menar att dagens partier har ett stort ansvar att fungera som kanaler för medborgarna för att påverka politiken. Tar man inte det ansvaret inbjuder man nya, mer eller mindre sympatiska, krafter att exploatera det politiska tomrum man lämnar.
God Jul!