Övervåld mot Gaza
Israels bombningar av Gaza fortsätter även idag. I den stängda enklaven, världens största fängelse, med 1,5 miljoner invånare blir situationen alltmer katastrofal. Jag försvarar inte på minsta sätt Hamas raketer, men Israels flygattacker är helt oproportionerligt och ett fullständigt oacceptabelt övervåld som drabbar civilbefolkningen.
Våldets väg leder inte till fred. Hur tänker man om man tror att man ska bli vänner med sina grannar om man låser in dem, exproprierar stora delar av deras mark och dessutom bombar dem med hundratals dödsoffer som följd? Extremism och terrorism göds av våld.
Fred kan endast nås via förhandlingar. Gaza måste öppnas mot omvärlden och ges möjlighet att bygga sitt samhälle. En tvåstatslösning framstår som den enda framkomliga vägen till fred och samarbete. Men då måste Israel och Palestina respektera och samarbeta med varandra.
Jag tycker att Hufvudstadsbladet i Helsingfors idag publicerar en tänkvärd och nyanserad ledare om vad som händer just nu i Mellanöstern under rubriken Israels argument håller inte. Vi får hoppas på ett bättre år 2009, både för Mellanöstern och världen i övrigt.
December 30th, 2008 at 2:20 pm
Håkan,
Här håller jag inte med dig. Det är givetvis ytterst beklagligt att oskyldiga civila människor dödas. Det gäller för alla slags krig. Lidandet de utsätts för går inte att föreställa sig.
Men vilken roll spelar Hamas i detta? De skjuter knappast inte sina skrangliga Kassamraketer över södra Israels civila för att de tror att de ska lyckas döda många israeler. Nej, vad de vill ha är just de de har fått — en fullskalig israelisk militär offensiv. En organisation som inte drar sig för att spränga sig själva och andra i döden och som lägger sina högkvarter mitt bland vanliga bostadskvarter drar sig knappast för att offra sitt eget folk.
“Extremism och terror göds med våld”, skriver du. Det är en vanlig missuppfattning. Extremism göds av fanatiska sinnen. De mördare som kapade planen och dödade 3 000 människor den 11 september var välutbildade unga män med band till Saudiarabiens rika släkter.
Det palestinska folket lider under Hamas ok och har tyvärr till viss del gjorts beroende av dem för sin ekonomiska och sociala säkerhet. Palestinierna slits mellan mer eller mindre antidemokratiska sekter såsom Hamas, Fatah och Islamiska Jihad.
“Fred kan endast nås via förhandlingar”, skriver du också. Men hur förhandlar man med någon som har ett hatfyllt och slutet sinne? Hur förhandlar man med fanatiker som vill radera ut Israel från världskartan? Hamas är inte en organisation som går ut på att på ett rättmätigt och legitimt sätt kritisera Israel. Hamas vill förinta Israel. De drivs av en fascistoid islamistisk ideologi där kvinnohat, hat mot homosexuella, oliktänkande och kanske framför allt Israeler och judar — “sionister” — är de grundläggande dragen. Hur förhandlar man med en beväpnad psykopat? Hur förhandlar man med en psykopatisk massrörelse?
Inte förrän det palestinska folket inser att de offras av Hamas och diverse andra sekter för att de ska kunna föra sin vansinniga kamp, och en rörelse med genuin vilja till tvåstatslösning är beredd att sträcka ut en hand mot Israel kommer det att bli någon lösning på konflikten.
Den svenska debatten har alltid haft en ensidig pro-palestinsk vinkel på konflikten.
Men vilket annat land hade accepterat att religiösa fanatiker som vill radera ut ditt land år ut och år in vräker in raketer över civilbefolkningen? Jag hoppas inte något lands styrande politiker då hade stått med armarna i kors.
Vad än Israel gör kommer det att se “oproportionerligt” ut. Det är en modern militärmakt och en demokrati omringad av odemokratiska och fientligt sinnade stater. Det är tyvärr “damned if you do, damned if you don’t” som gäller för Israel. För denna nation gäller helt andra än för vilken annan nation i världen.
Jag lider med Gazas civila, men jag lider också med de israeler som lever i skräck för självmordsbombare på bussar och caféer, och raketattacker över husen i Sderot.
December 30th, 2008 at 3:53 pm
Frederick!
Det är svårt att sitta på avstånd och veta vad som är rätt och fel. Måhända har du mer rätt än jag i dina bedömningar. Jag tror hursomhelst att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att bygga demokrati och skapa samarbetsvilja genom bombattacker på en instängd befolkning i ett område som betecknats som världens största fängelse.
Kanske vore en internationell FN-styrka på gränsen mellan Israel och Gaza en väg att gå för att först skilja de stridande parterna åt för att sedan successivt bygga upp ett grannförhållande. Kan det vara en väg att gå för att bryta hopplösheten?
Hursomhelst; tack för din kommentar och Gott Nytt År (förhoppningsvis även för folket i Gaza)
Håkan
January 2nd, 2009 at 10:13 am
Ja, det är en svår fråga Håkan. Ett Gott Nytt År till dig i efterskott också!
— och ett tack för att du alltid har en värdig och respektfull ton i din blogg — oavsett hur åsikterna bryts. En sådan bloggetikett är tyvärr ganska ovanlig. Heder åt dig, Håkan!