Veto mot uranprospektering
Häromkvällen diskuterade riksdagen “vissa mineralpolitiska frågor”. Den fråga som rönte störst uppmärksamhet var om kommunerna ska få veto mot prospektering efter uran. Idag finns ett oinskränkt kommunalt veto mot brytning av uran - och det logiska vore att kommuner som vill säga nej till brytning skulle kunna sätta stopp redan på prospekteringsstadier. Inte minst i vårt län vet vi att uranjakten sprider oro runt om i bygderna.
Varför i hela friden ska australiska och kanadensiska uranjägare som Mawson, Continental Precious och Aura Energy tillåtas prospektera och provborra när kommunerna är entydiga i sitt nej till uranbrytning? Agerandet framstår som en cynisk spekulation i att det kommunala vetot ska upphävas i framtiden.
Riksdagsdebatten var sorglig. Jag tycker att Centerpartiet och alliansregeringen i övrigt borde tillstyrka kravet på att det kommunala vetot ska utsträckas till prospektering efter uran. I den kanadensiska delstaten British Columbia har uranprospektering förbjudits - och då går det förstås även i Sverige.
Debatten fortsätter säkerligen. Närmast ska en motion från Centerpartiet i Krokom behandlas vid centerstämman i Örebro i början av maj. Jämtlandskommunerna kommer dessutom att samarbeta med en rad kommuner i Västergötland som också arbetar mot uranjakten. Där ser man de oreparerbara såren efter uranbrytningen i Ranstad på nära håll. Skärp minerallagen och ge kommunerna vetorätt mot prospektering efter uran!
May 12th, 2009 at 9:04 pm
Varför är man så bestämd i sitt nej? Hade det varit lika självklart att neka till koppargruvor eller guldgruvor eller vilken annan gruvdrift som helst? Vad är det som gör att uran är så mycket värre?
Jag antar att det beror på att man i allmänhet tror att uran är radioaktivt. Det är det förvisso men med en halveringstid på nästan 4,5 miljarder år! Detta gör att den upparbetade produkt som levereras från gruvan inte är mer radioaktiv än vanlig granit. Vid gruvdriften är det snarare uranets tungmetallegenskaper och de malmrester som blir över som utgör faran. Dessa kan man återföra till berggrunden och gjuta in i cement utan större problem. Eftersom det är samma material som fanns innan brytningen minus uranet är det inte farligare än det var.
En helt annan fråga är naturligtvis ingreppet i naturen. Detta är exakt samma problem som vid annan brytning. Dagbrott ger sår i naturen. I Billingen har det bildats en sjö sedan man slutade bryta uran där på 60-talet. Underjordsgruvor ger mindre sår men större problem med ventilation.
Så är det. Jag anser att det vore hyckleri att inte bryta uran i Sverige om fyndigheterna gör det ekonomiskt möjligt. Idag måste halten uran vara högre än 0,1 % för att det ska vara ekonomiskt försvarbart att bryta. Detta kan ändras i framtiden. I Sverige har än så länge inga fyndigheter med högre uranhalt än 0,3% hittats.