Avgörande om Lissabonfördraget
Mediabilden är att EU:s nya Lissabonfördrag blir verklighet så snart Irland har röstat “rätt”, dvs ja i en andra folkomröstning - vilket i och för sig inte alls är säkert. Men det är mer komplicerat än så.
På onsdag i nästa vecka ska Tjeckiens senat nämligen ta ställning till fördraget - och där är läget oklart. Det krävs tre femtedels majoritet för ett godkännande och det är inte alls säkert att anhängarna lyckas skrapa ihop en sådan majoritet. Rykten säger att det står och väger och att det är två röster som kommer att avgöra. Tysklands författningsdomstol behandlar för närvarande också Lissabonfördraget och utfallet därifrån är inte heller självklart.
Jag skulle inte gråta om Lissabonfördraget fallet. Det innebär nämligen att ytterligare makt centraliseras till EU, vilket är en utveckling som ag är starkt kritisk till. Ett demokratiskt samarbete mellan Europas länder måste byggas underifrån för att vara långsiktigt hållbart.
Redan 2005 föll det konstitutionella fördraget sedan medborgarna i Frankrike och Nederländerna sagt nej i folkomröstningar. Då utlyste EU:s ledare en “tankepaus”, men det verkade mest bli en paus utan tänkande. Ett par år senare kom man nämligen tillbaka med i stort sett innehållsmässigt samma fördrag. Nu gällde det att till nästan varje pris undvika att fråga väljarna, men på Irland lyckades eliten inte med detta försök eftersom landets författning är entydig. Ska makt överföras till överstatlig organisation måste folket godkänna detta - och det gjorde de inte.
Det bästa vore att börja om från början och utforma ett fördrag som bygger på ett nära samarbete mellan självständiga länder i Europa. Jag är övertygad om att de europeiska folken vill utveckla samarbetet, men de vill inte överlämna makten till en liten elit som styr utvecklingen från Bryssel och Strasbourg. Demokratiernas Europa är en vision som långt fler kan ansluta sig till än Europas förenta stater. När ska regeringarna och EU-byråkraterna inse det? Kanske när även Lissabonfördraget har fallit…