Blockpolitik hindrar sakdebatt
Dagens partiledardebatt betecknas som het, nästan aggressiv. Jag gillar definitivt inte när personangreppen dominerar över sakfrågorna, när man talar illa om motståndaren i stället för att berätta vilken politik man själv vill föra.
Ett skäl till att sakfrågorna och nyanserna i hög grad lyser med sin frånvaro är den hårda tvåblockspolitik vi har drabbats av. Det finns faktiskt sju olika partier i Sveriges riksdag, alla med sin speciella identitet och sina speciella hjärtefrågor. Men numera byggs regeringsalternativ långt innan väljarna har fått säga sitt vid valurnan. Då slätas politiken ut inom de båda allianserna, vilket sannolikt gynnar de största partierna inom respektive gäng. Valet blir en omröstning om vem som ska bli statsminister, Reinfeldt eller Sahlin. Nyanserna försvinner och debatten handlar mer och mer om vilket block som är mest regeringsdugligt, kombinerat med svartmålning av motståndarna.
Jag hoppas att tvåblockspolitiken inte cementeras så hårt att fler och fler väljer olika ytterlighetspartier för att visa sitt missnöje. Risken för en sådan utveckling får inte underskattas. För min del hoppas jag att mitt eget parti, Centerpartiet, tydliggör sin egen decentralistiska och gröna politik för väljarna och inte satsar alla krafter på att i alla väder onyanserat försvara allianspolitiken.