Tankar efter Hellners, Olssons och Södergrens idrottsbragd
Marcus Hellner, Johan Olsson och Anders Södergren gjorde en historisk idrottsbragd i Vancouver-OS. Genom att samverka på cykelvis förnyade de skidsporten. Till slut kunde Marcus Hellner spurta i mål som oomstridd segrare och guldmedaljör i Skiathlon med Johan Olsson som bronsmedaljör. Anders Södergren visade också att han har hittat formen igen och åkte in på tionde plats strax före förhandsfavoriten Petter Nordtugh. Läs gärna ÖP:s tidigare sportschef Tord Eric Nilssons krönika, där han konstaterar att han aldrig har sett något lika dramatiskt under alla de år han har bevakat skidsporten.
Visst kan man förstå Petter Nordtughs besvikelse. I norska media har man utgått ifrån att tröndern skulle vinna allt han ställer upp i de olympiska vinterlekarna. Men i verkligheten är inte tröndern bäst när det gäller i Vancouver. Det har han svårt att uppenbarligen svårt att acceptera efter sina självsäkra uttalanden, inte minst för att psyka guldmedaljören Hellner. Även norska medier inser att Petter inte är någon guldgosse, Adressavisa skriver idag att Petter er som en bortskjemt guttunge. Efter gårdagens lopp försökte han utan grund skylla sin elfteplats på att Marcus Hellner skulle ha brutit staven för honom. Maken till dålig förlorare får man leta efter.
Jag hoppas emellertid att Petter Nordtugh lär sig något av det inträffade och att svenskar och norrmän, jämtar och trönder, kommer att tävla med varandra om medaljerna på ett juste sätt och med gott humör även framöver. Min vision är att Tröndelag och Jämtland i framtiden ska få möjlighet att arrangera ett gemensamt vinter-OS. Det är dags att börja agera för ändrade regler så att det ska bli möjligt att arrangera olympiska spel över en nationsgräns. I så fall bör vi sikta in oss på vinterspelen 2022.