Gemensamma tag för OS-värdskap
Häromdagen skrev Anna-Caren Sätherberg och Ann-Sofie Andersson, ledande socialdemokrater i Åre och Östersund, ett inlägg om hur mycket de gillar OS och det är ju gott och väl. Jag instämmer och håller med om att Jämtlands län har ypperliga förutsättningar att stå värd för stora internationella idrottstävlingar - och att ett OS i våra bygder skulle bli magnifikt.
Vad jag reagerade på var att Anna-Caren och Ann-Sofie försökte göra partipolitik av frågan och använde en stor del av sitt inlägg till att kritisera alliansregeringen. Visst bör regeringen göra större ansträngningar för att medverka till att fler stora internationella arrangemang förläggs till Sverige, och då inte minst till Jämtlands län. Men den som verkligen saboterade möjligheterna att få ett vinter-OS till Åre/Östersund var vice statsminister Bosse Ringholm när vi kanske hade de största möjligheterna hittills att verkligen lyckas. Jag debatterade själv OS-frågan med Ringholm i riksdagen när ansökan var aktuell i oktober 2005 utan att få något konkret svar på varför han stoppade ansökan om att få arrangera vinter-OS 2014 i Åre/Östersund.
Trots att hela idrottsrörelsen - såväl Sveriges Olympiska Kommitté som Riksidrottsförbundet, liksom Åre och Östersunds kommuner, 2005 hade ställt sig bakom en ansökan om att få stå värd för de olympiska vinterspelen 2014 vägrade Ringholm och den socialdemokratiska regeringen att ställa upp med de nödvändiga statliga garantierna. Ett mycket beklagansvärt OS-svek från regeringens sida. Detta skedde alltså i ett läge när förutsättningarna för att verkligen få spelen var bättre än kanske någon gång. Jag tror ännu i denna dag att Åre/Östersund hade fått värdskapet för vinterspelen 2014 i stället för ryska Sotji, även om ingen kan veta säkert eftersom det är en hypotetisk frågeställning. Skulle jag ha rätt hade förberedelserna just nu varit i full gång i våra bygder. Hela regionen - Mittskandinavien - hade fått ett välbehövligt lyft.
Jag har emellertid inte gett upp tron på ett framtida vinter-OS och hoppas därför att länet och landet kan samlas bakom en ny OS-ansökan. Ska vi lyckas måste vi samarbeta med idrottsrörelsen över partipolitiska och kommunala gränser. Det krävs också en nationell uppslutning och statliga garantier. Nu är det först för 2022 en kandidatur är möjlig, eftersom SOK inte ville ställa upp på en ansökan för 2018. Något som det finns anledning att beklaga men inte går att göra någonting åt.
Förutsättningarna för en gemensam jämt/tröndersk OS-ansökan bör undersökas. En sådan ansökan kräver att reglerna ändras så att gränsöverskridande OS blir möjliga, men det borde vara på tiden. Det finns hursomhelst knappast någon region i världen med så goda organisatoriska och idrottsliga förutsättningar att genomföra fantastiska olympiska vinterslekar som vår gemensamma region, Nordens Gröna Bälte. Därför finns det skäl att arbeta gemensamt för att göra verklighet av visionen.
Trägen vinner. Någon gång i framtiden är jag övertygad om att ett vinter-OS kommer att genomföras i Jämtland, gärna i samverkan med grannarna i Tröndelag. Ju förr desto bättre.