Nya tag för återbäring
I Norge finns ett väl fungerande system för återföring av vattenkraftsmedel till de bygder och kommuner som släppt till sina forsar för den gemensamma elproduktionen. Återföringen är en kompensation för ingreppen i miljön och för att andra näringar - fiske, turism, jord- och skogsbruk - får försämrade utvecklingsmöjligheter. Om detta råder bred enighet över partigränserna hos våra grannar i väster.
I Sverige härskar däremot ett närmast kolonialt tänkande. Vattenkraftskommunerna får inte mycket mer än en skärv av de stora värden som genereras i vattenkraftverken. De stora värdena hamnar i statskassan och i kraftbolagens kassakistor. Det är absurt att kommuner som Ragunda, Jokkmokk och Sollefteå ska tvingas ha bland de högsta skattenivåerna inte bara i Sverige utan i hela världen när man bidrar med stora värden till den gemensamma ekonomin. Med ett “norskt” system skulle dessa glesbygdskommuner haft helt andra förutsättningar för utveckling och tillväxt.
I ÖP och LT ställde Karl-Eric Hoflin nyligen frågan till riksdagskandidaterna i Jämtlands län om de kommer att driva frågan om återföring i valrörelsen - och om de blir valda i riksdagen. Jag kommer självfallet att göra detta som kandidat på Centerpartiets riksdagslista, men jag menar att detta är en viktig fråga som kandidaterna över partigränserna bör enas kring. Därför arbetar jag i Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner - där för övrigt företrädare för samtliga riksdagspartier återfinns i styrelsen - för att vi ska driva den här frågan brett från skogslänens sida. Jag har svarat på Karl-Eric med ett inlägg i Östersunds-Posten.