Republikens röst i kungariket

Min blogg hakansblogg.se har fungerat väl i över fem år. Tekniken utvecklas emellertid och jag har nu öppnat en ny blogg med adressen www.hakansblogg.centerpartiet.net, där jag kommer att kommentera stort och smått framöver.

Du är varmt välkommen till den nya bloggen! Den gamla kommer tills vidare att finnas kvar men utan att uppdateras.

Varmt välkommen även till min kampanjsajt www.kryssahakan.se!

Att producera biogas från gödsel är ett synnerligen bra sätt att minska utsläppen av växthusgaser. Men även den ibland förtalade etanolen är ett långt miljövänligare fordonsbränsle än att köra på bensin och diesel.

Enligt en ny undersökning av forskaren Pål Börjesson vid SLU, som tillsammans med ett par andra forskarkollegor, har undersökt hela produktionskedjan innebär biogas från gödsel ett minskat utsläpp av växthusgaser med hela 148 procent. Den som kör på etanol från sockerbetor eller sockerrör minskar växthusutsläppen med ungefär 80 procent jämfört med fossilbränslen.

Jag hoppas att den här rapporten medverkar till att omställningen till mer miljövänliga fordonsbränslen påskyndas. Fossilbränslena bör fasas ut så snart som möjligt och ersättas med biogas och etanol. Elbilarna är också på gång och kan förstås bli mycket viktiga. Avgörande för miljövänligheten är förstås hur denna el produceras. Sverige har goda förutsättningar att gå i spetsen för det gröna bränslebytet.

Vad är dagens Euroland annat än en enda stor röra…

Finländska Vasabladet suckar över sakernas tillstånd i EMU

Romano Prodi var EU-kommissionens ordförande mellan 1999 och 2004. Han var en av de viktigaste potentaterna bakom införandet av den gemensamma valutan, euron. Var det någon som trodde att Prodi är bekymrad över den nuvarande krisen i Euroland? Det borde han ju vara. Men icke sa Nicke…

Romano Prodi förklarar nämligen i Financial Times utan att rodna att han har förutsett den nuvarande krisen, ja han verkar ha längtat efter den. Genom krisen kan nämligen ett stort steg tas närmare det federala statsbygget han eftersträvar (A big step towards fiscal federalism in Europe). Nu seglar EU-skeppet i rätt riktning, utropar Prodi nästan triumferande.

Den tidigare kommissionsordförandens artikel i Financial Times är avslöjande, om än inte förvånande. Nu talar Romano Prodi i klartext om att han eftersträvar EU-skatter och i förlängningen en EU-regering som hanterar ekonomin. Det är bra att en av arkitekterna bakom det centralistiska och farliga euroexperimentet talar ut om vad valutaunionen egentligen syftar till. Svenska eurokramare brukar försöka snacka bort det faktum att den gemensamma valutan inte har någon ekonomisk fördel utan att det politiska syftet i grunden är att från ovan tvinga fram en europeisk statsbildning, ett Europas förenta stater som medborgarna inte vill ha.

Läget är inte så illa i Sverige som oppositionen påstår. Enligt World Competitiveness Yearbook, som varje år rankar ländernas konkurrenskraft ligger Sverige nu bäst till i hela EU. Det enda landet i Europa som står starkare är icke-EU-landet Schweiz.

Av detta kan man dels dra slutsatsen att Sveriges regering är bra på att hålla ordning på statsfinanserna jämfört med andra länder, dels att det är en fördel att ha en egen valuta och kunna föra en egen ränte- och penningpolitik. Det vill förstås inte de allt färre eurokramarna erkänna trots att fakta talar.

För min del anser jag att utmaningen nu för regeringen är att medverka till en bättre regional fördelning av konkurrenskraften i landet. Det finns en stor potential att ta till vara i de glesare befolkade delarna i norr. Här kan Sverige ta lärdom av Norge och exempelvis införa återföring av vattenkraftsmedel och geografiskt differentiera arbetsgivaravgifterna.

Centerpartiets förtroenderåd på Skansen i Stockholm var en stimulerande upplevelse. Jag har ibland frågat mig vart partiet egentligen är på väg, men idag kände jag igen mig. Centerpartiets grundläggande inriktning på decentralisering och att hela landet ska leva och utvecklas var tydligare uttalat än på länge.

Bland de visioner som slogs fast vid förtroenderådet är att Centerpartiet kommer att arbeta för att alla arbetsmarknadsregioner ska växa till 2020. Det innebär att det krävs en kraftfull politik för regional utveckling. Jag fick också stöd i den arbetsgrupp jag deltog för att partiet ska offensivt ska driva sina gamla krav på återföring av vattenkraftsmedel och geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter. Förhoppningsvis kommer dessa krav att finnas med i det valmanifest som ska fastställas i början av augusti.

I samband med Landsbygdsriksdagen i Sunne enades ordförandena för Hela Sverige ska leva, Småkom, Inlandskommunerna och Vattenkraftskommunerna om att driva ett gemensamt antal regionalpolitiska rättvisekrav inför valet. Arikeln har publicerats i flera tidningar, bland annat i Östersunds-Posten.

Jag hoppas att Centerpartiet - men gärna också så många som möjligt av övriga partier - tar fasta på kraven och ger landsbygdsrörelsen en positiv respons. Det handlar om att ge alla delar av Sverige någorlunda likvärdiga förutsättningar för utveckling.

If Greece still had its own currency, it could restore competitiveness through devaluation. But since it doesn’t, and since leaving the euro is still considered unthinkable, Greece faces years of grinding deflation and low or zero economic growth. So the only way to reduce deficits is through savage budget cuts, and investors are skeptical about whether those cuts will actually happen.

It’s worth noting, by the way, that Britain — which is in worse fiscal shape than we are, but which, unlike Greece, hasn’t adopted the euro — remains able to borrow at fairly low interest rates. Having your own currency, it seems, makes a big difference.

Nobelpristagaren Paul Krugman i New York Times

Eurons djupa kris har satt framtiden för EU-samarbetet högt upp på agendan. Föga överraskande tar statsbyggarna krisen till intäkt för att pressa fram en fullfjädrad europeisk ekonomisk och politisk union. Tysklands förbundskansler Angela Merkel är pådrivande och talar dessutom om att det dags för EU “att våga ta ytterligare steg, exempelvis en Europaarmé”.

Samtidigt har den nya brittiska koalitionsregeringen mellan de konservativa och liberaldemokraterna enats om att alla framtida fördragsändringar inom EU ska underställas medborgarna i en folkomröstning. Det är intressant att de båda partierna, som står ganska långt ifrån varandra i synen på EU-samarbetet, har slagit fast detta.

Tankesmedjan Open Europes svenske direktör Mats Persson har i ett uttalande gratulerat den nya regeringskoalitionen till inriktningen att hålla tillbaka EU:s ständiga krav på växande makt. Persson uppmanar den nya regeringen att arbeta för en reform av Europasamarbetet som innebär stora förändringar. Det handlar om att ta tillbaka makt från Bryssel i stället för att överföra ständigt nya befogenheter till Unionen.

Jag hoppas att regeringen Cameron/Clegg är stark nog att bryta utvecklingen mot ett allt mer centraliserat Europas Förenta Stater.  Det borde vara en självklarhet för Sverige som icke-euroland att samarbeta med Storbritannien i denna ambition, men är det tyvärr inte.

Ett långsiktigt hållbart samarbete i Europa måste byggas underifrån, mellan självständiga stater. Vill vi inte i ännu högre grad bli styrda från Bryssel är det dags att vakna.

I torsdags kväll var det debatt om uranbrytning i Länsbiblioteket i Östersund. Mycket folk och stort intresse. Tyvärr hade jag själv inte möjlighet att vara på plats, eftersom jag var på Landsbygdsriksdagen i Sunne.

Nu läser jag en mycket glädjande bloggpost av Diana Fernlund, ordförande för föreningen mot uranbrytning i Storsjöbygden. Diana drar slutsatsen av debatten att nu är det snart slut på uranjakten. Det rådde nämligen bred enighet bland partiföreträdarna att man inte vill ha någon uranbrytning. I och för sig var folkpartiets och moderaternas företrädare principiellt för brytning av uran, men det förutsätter att en kommande miljökonsekvensutredning visar att det är möjligt att utvinna uran utan allvarliga miljökonsekvenser. För att visa det måste man slå knut på sig själv. Att bryta uran mitt i jordbruksbygden i Oviken är inget annat än ett landskapsmord, som Olle Holmstrand konstaterade vid debatten.

Jag hoppas att Diana Fernlund drar rätt slutsats och att prospekteringsbolagens uranjakt i våra bygder snart är historia. Men opinionsbildningen måste fortsätta tills detta är ett faktum - och så är det inte ännu.

Tidningen Östra Småland/Nyheterna gör för närvarande en viktig informationsinsats när det gäller konsekvenserna av uranbrytning. I en rad reportage från Kanada visar uranindustrins rätta ansikte. Stora miljöskador och sjukdomar följer i uranbrytningens spår.

Det är intressant att det är just kanadensiska prospekteringsbolag som jagar uran i våra bygder. Mest aktiva är Continental Precious Minerals, som agerar i Ovikenområdet, och Mawson som främst håller till i Hotagen. När företagens företrädare hävdar att det går att bryta uran på ett miljövänligt sätt kan det vara värdefullt att ta reda på hur uranbrytningen går till i bolagens hemland, Kanada.

Här kan du läsa de senaste reportagen i Östra Småland/Nyheterna:

Många dödsfall i uranets spår
Alla undersökta hade uran i sig.

Den mycket prekära utveckling som vi idag ser i Grekland, Portugal, Italien och Irland visar på den hämsko som EMU utgör när dessa kristyngda ekonomier ska försöka hitta en väg ut ur krisen. Förmågan att ta sig ur finanskrisens efterdyningar blir onödigt långdragen och låg. Att inte fullt ut ha möjlighet att bedriva en egen ekonomisk politik skapar ett hårt tryck på statsbudgeten och bäddar för de missnöjesyttringar som vi ser rada upp sig i land efter land.

Historien borde förskräcka. Den här sortens förkeynesiansk deflationspolitik provades under 1920- och 1930-talen och var antagligen den främsta enskilda orsaken till depressionen. Ekonomierna tog sig inte ur moraset förrän dåtidens dårskap - guldmyntfoten - kastades på historiens gravhög. Och är det egentligen inte också där EMU hör hemma?

Varje dag kan vi nu via medierna se hur konflikterna och problemen med EMU tydliggörs. EMU-tvångströjan kommer bara i en storlek och den passar uppenbart inte alla. Precis som för sju år sedan är valet enkelt. EMU - nej tack!

Professor Lars Pålsson Syll på Newsmill

I samband med Landsbygdsriksdagen i Sunne har de fyra landsbygdsorganisationerna Hela Sverige ska leva, Småkom, Inlandskommunerna och Vattenkraftskommunerna enats om att uppmana partierna att driva en kraftfull politik för att bekämpa de hotande regionala obalanserna. Det krävs helt enkelt mer kraftfulla åtgärder än hittills för att ge alla regioner förutsättningar för utveckling och tillväxt. Vi behöver en “norsk” distriktspolitik även på vår sida av Kölen. Om detta har vi skrivit en gemensam artikel, som publicerat i Sundsvalls Tidning.
Jag är en av undertecknarna i egenskap av ordförande för Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner - och jag är mycket glad över att de övriga landsbygdsorganisationerna ställer sig bakom kravet på att de kommuner och bygder som bidrar med sina forsar till den gemensamma elproduktionen också ska få del av de värden det strömmande vattnet genererar.  Andra viktiga krav som vi ställt oss bakom är exempelvis geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter och en plan för omlokalisering av statliga arbetstillfällen från Stockholm till övriga landet.

Landsbygdsorganisationerna kommer att agera gemensamt framöver. Förhoppningsvis kommer detta att medverka till att föra den regionala utvecklingspolitiken högre upp på den politiska agendan. Det är bråttom att reparera mer än ett halvsekel av koncentrationspolitik.

I Norge finns ett väl fungerande system för återföring av vattenkraftsmedel till de bygder och kommuner som släppt till sina forsar för den gemensamma elproduktionen. Återföringen är en kompensation för ingreppen i miljön och för att andra näringar - fiske, turism, jord- och skogsbruk - får försämrade utvecklingsmöjligheter. Om detta råder bred enighet över partigränserna hos våra grannar i väster.

I Sverige härskar däremot ett närmast kolonialt tänkande. Vattenkraftskommunerna får inte mycket mer än en skärv av de stora värden som genereras i vattenkraftverken. De stora värdena hamnar i statskassan och i kraftbolagens kassakistor. Det är absurt att kommuner som Ragunda, Jokkmokk och Sollefteå ska tvingas ha bland de högsta skattenivåerna inte bara i Sverige utan i hela världen när man bidrar med stora värden till den gemensamma ekonomin. Med ett “norskt” system skulle dessa glesbygdskommuner haft helt andra förutsättningar för utveckling och tillväxt.

I ÖP och LT ställde Karl-Eric Hoflin nyligen frågan till riksdagskandidaterna i Jämtlands län om de kommer att driva frågan om återföring i valrörelsen - och om de blir valda i riksdagen. Jag kommer självfallet att göra detta som kandidat på Centerpartiets riksdagslista, men jag menar att detta är en viktig fråga som kandidaterna över partigränserna bör enas kring. Därför arbetar jag i Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner - där för övrigt företrädare för samtliga riksdagspartier återfinns i styrelsen - för att vi ska driva den här frågan brett från skogslänens sida. Jag har svarat på Karl-Eric med ett inlägg i Östersunds-Posten.

Just nu vill den rödgröna alliansen framställa sig som alla goda gåvors givare. Det verkar finnas nästan obegränsat antal miljarder att använda när väljarna ska vinnas för en regering Sahlin.

Nu måste förstås även oppositionspartiernas löften betalas om de skulle få möjlighet att omsätta dem i praktiken. Och då kommer skattehöjningarna som ett brev på posten. Jag försvarar förhållandevis höga skatter för att garantera välfärden, men att höja ett skattetryck som redan är världens högsta håller inte. Idag är det så absurt att den naturresursrika kommunen Ragunda tvingas ha högst beskattning i världen. Så bör det förstås inte vara.

Den rödgröna alliansen vill uppenbarligen göra ont värre för inlandet. Ett förslag som skulle få svåra konsekvenser är införandet av kilometerskatt som skulle drabba inlandet med sina långa avstånd värst. Den som tror att en kilometerskatt skulle leda till att transporterna överförs till tåg har dålig kontakt med verkligheten. Detta alternativ finns mycket sällan. I stället riskerar många små åkerier att slås ut och skogsindustrin drivas ur landet. Tusentals arbetstillfällen på landsbygden skulle hotas med en sådan politik. I stället gäller det att målmedvetet arbeta för att ta fram nya miljövänliga drivmedel, även till tyngre fordon. Det kan ge nya arbetstillfällen på landsbygden.

Fackförbunden Pappers och Transport inser problemen med en kilometerskatt. Lever man närmare verkligheten är det lättare att inse konsekvenserna av nya skatter än i sammanträdesrummen i Stockholm.

För nu har vi blockpolitik. Och i blockpolitikens namn sker anpassning till den godkända gråa färgskalan som döljs bakom retorikens röda, blå och gröna ridåer.

Birger Schlaug har en poäng i Dagens Nyheter

Centerstudenter har haft stämma i Uppsala. Jag blir särskilt glad över att en radikal och klok jämte har blivit invald i styrelsen för detta viktiga förbund. Marcus Persson från Börtnan, känt köldhål i södra Jämtland, finns nu med i ledningen för den gröna studentrörelsen.

Jag har samarbetat en hel del med Marcus. Bland annat var han en av mina två kampanjledare inför valet till Europaparlamentet förra året. Jag vill önska Marcus all framgång i arbetat på att utveckla den gröna studentrörelsen till något stort.

Grekland närmar sig allt mer en ekonomisk kollaps. Övriga Euroland tvekar om man på allvar ska hjälpa grekerna att komma ur knipan - och situationen blir bara värre ju längre tiden går.

Genom att ha gett upp sin egen valuta har Grekland i praktiken knappast något annat val än att kraftigt skära i välfärden och höja skatterna. Med en egen valuta skulle de ekonomiska problemen ha blivit uppenbara långt tidigare och landet hade kunnat sätta en ränta som var anpassad till den egna ekonomin. En genomsnittsränta, satt i Frankfurt, fungerar inte i alla medlemsländerna. Euroland är helt enkelt inte ett optimalt valutaområde. Vi ska vara mycket glada över att de svenska väljarna var kloka nog att säga nej till att avhända sig kronan i folkomröstningen 2003. Det finns inga som helst skäl att ompröva det ställningstagandet.

Leif Pagrotsky förklarar i en intervju i Ekot att euron har blivit en katastrof för Grekland. Han har helt rätt i detta. Nu väntar en socialt och ekonomiskt mycket svår tid för grekerna.

Motståndet mot kärnkraften är i högsta grad levande i Tyskland. På söndagen manifesterade 120 000 människor i en tolv mil lång kedja mellan Vattenfalls (!) båda kärnkraftverk utanför Hamburg sin övertygelse om att kärnkraften är en riskabel energikälla som måste fasas ut ur energisystemet. Att protesten genomfördes på årsdagen av katastrofen i Tjernobyl markerar allvaret.
Förhoppningsvis inspirerar det tyska engagemanget kärnkraftskritiker i andra länder. Kärnkraft hör inte hemma i en långsiktigt hållbar energipolitik. Det är förnybar energi och effektivisering som hör framtiden till.

Waldemar Pawlak, vice premiärminister och ekonomiminister, blir det polska Centerpartiet PSL:s kandidat i presidentvalet den 20 juni. Det blir intressant att se hur Pawlak kan konkurrera med huvudfavoriten Bronislaw Komorowski, som representerar det andra regeringspartiet, Medborgarplattformen PO.

PSL är världens äldsta gröna centerparti, grundat 1895. Det är från detta parti gröna fanor och fyrklövern som partisymbol kommer. Partiet är det enda i Polen som har överlevt såväl världskrigen som ett halvsekel av kommuniststyre. Det är till och med det enda polska parti som finns kvar i sejmen sedan det första demokratiska valet efter kommunismens fall 1989. PSL är ett i högsta grad levande parti och jag hoppas att presidentvalet blir en framgång för Pawlak.

Den isländska vulkanaskan får oväntade konsekvenser. Norge har fått större uppmärksamhet i amerikanska medier än någon gång sedan OS i Lillehammer 1994.

Vad beror då detta på? Jo, statsminister Jens Stoltenberg använde den ofrivilliga väntan på Newarkflygplatsen utanför New York till att arbeta via sociala medier som facebook och twitter. Redskapet för att styra Norge var Apples nya läsplatta iPad.

Visst har Norge säkert fått mycket uppmärksamhet genom statsministerns moderna sätt att styra sitt land. Men Apple applåderar lika säkert  reklamen för sin senaste stora produkt…